Review

Vagn Holmboe: Chamber Music (I)

God inkörsport

Vagn Homboe (1909-96) måste räknas till de verkligt stora nordiska kompositörerna. Men det har man knappast upptäckt - eller mögligen glömt? - i Sverige, fastän skivbolaget BIS bland annat spelat in de tretton symfonierna. Han hör till samma generation som Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Erland von Koch. Med den sistnämde delade han interesseret för folkmusik - Holmboe sökte sig till Balkans musikkulturer för sina studier och forskningar. Bela Bartók var något av en husgud.

Med Lars-Erik Larsson har han en nyklassicistisk anda gemensam. Haydn var ledstjärna i fråga om formell klarhet. Mest av allt var han dock sig själv: ärligt och expressivt utvecklade han den så kallade metamorfosteknik som brukar ses såsom ett speciellt signum. Förutom symfonierna utgör 21 stråkkvartetter en mäktig  tyngspunkt i Holmboes skapande, som omfattar en mängd kammarmusik. Dacapo drar fram en del udda kompositioner på den nya cd:n med de flexibla men oföränderligt engagerade och välspelande musikerna i Ensemble MidtVest, baserad på Jylland - Holmboes hemtrakter. Musiken är komponerad i tidsspannet 1951-84. Äldst är flöjtkvartetten Primavera opus 55, där släktskapen med Carl Nielsen genast görs tydligt. Det tresatsiga stycket börjar som enkel och charmig visa och fortsätter med stilla meditation och avrundas med en klassicistiskt porlande vårbäck.

Trettio år och hundra opusnummer senare tillkom stråktrion Gioco, som trots namnet delvis uttrycker en strängare hållning. Den lugnt konstruktiva sidan av tonsättarfysionomin får man så småningom i solosonaten för flöjt opus 71, tolkad av Charlotte Norholt. Ballata opus 159 är en priginell pianokvartett med eldiga indslag. Ytterliga en kvartett, opus 90, avslutar och summerar stilmässigt programmet. Dags att upptäcka Vagn Holmboe! Den här välmatade kammarmusik-cd:n kan fungera som inkörsport, om man inte känner sig mogen för någon av de barskare symfonierna.