Rued Langgaard: String Quartets Vol. 1
18 April 2012
Svenska Dagbladet
Erik Wallrup
Det heter ju att ingen blir profet i sitt eget land, och för unge dansken
Rued Langgaard gick det följaktligen illa på hemmaplan men verkligen bra i Tyskland. Sedan kom första världskriget - och han blev profeten utan lyssnare.
Allt i verklistan är inte på topp. Åren kring tillkomsten av symfoniska Sfärernas musik 1918 finns sådant som tillhör det mest spännande som komponerades i Europa just då. Den konservativa vändningen runt 1925 är långt ifrån ointressant, men det geniala bleknar.
Den första volymen i danskens kompletta musik för stråkkvartett innehåller två riktigt starka verk, den andra och tredje kvartetten. I tvåan (från 1918, reviderad 1931) tvingas kvartetten ut i det orkestrala med en högoktanig expressivitet - och ingen får missa hur fyra stråkmusiker gestaltar ett ånglok. Detta är inte futurism, för Langgaard både närdes av och vantrivdes i moderniteten.
Samma tvekluvna inställning finns i den tredje kvartetten (1924), där han låter som en brutal Bartók och spotsk Stravinskij, bara för att sedan lägga in en segrande koral.
Unga danska
Nightingale String Quartet står för febrila tolkningar som överträffar Kontrakvartettens inspelningar från 80-talet - här fångas tonen hos en profet som fortfarande tror på sin aktualitet. Att sjätte stråkkvartetten och variationerna över psalmen O huvud, blodigt, sårat inte når lika långt beror på att tradition och folklighet tagit överhanden. Bra musik, men utan gudomlig gnista.